Om mig
Hej på er!
Jag är en tjej som har börjat fundera över mat mer och mer.
Det började nog när jag gick i 3:an - 4:an. Jag och min kompis åt ingenting i skolan, vilket resulterade till att jag aldrig va hungrig, så jag åt varken frukost eller nån mat hemma. Minns så tydligt, mamma tvingade ju mig att äta mat hemma, annars skulle hon skicka mig till doktorn. Så jag tog mat, fast inte alls mycket. Kanske 1 köttbit och resten gurka. Minns att jag gick ner säkert 3-4 kg på bara några veckor.
Blev även så att mamma ringde till mina lärare, så dom fick sitta med mig och min kompis vid matbordet och se så vi verkligen åt. Om vi inte gjorde det så tvingade dom oss, och hämtade mat åt oss. Orkade inte ha det så, så började äta riktigt igen.
Jag har aldrig varit tjock direkt, för min pappa är väldigt smal, även hans släkt så har väl min kroppsbyggnad från hans håll. Nu går jag i 7:an, och har blivit jätte fixerad när det gäller mat. Jag äter ju oftast, men får dåligt samvete och spyr upp maten. Jag har inte sagt något till mamma, och det tänker jag inte göra heller. Inte än.
Men jag får många kommentarer om att jag är jättesmal, men det hjälper inte. Så fort jag går upp 1 kg så blir jag jätteledsen och får ångest. Jag tänker mycket på vad jag äter, och försöker sluta med allt onyttigt.
Eftersom min mamma tvingar mig att äta, så gör jag ju det. Försöker ta så små portioner som möjligt.
Jag har försökt jättelänge med att gå ner i vikt, brukar bli att jag inte äter något på en hel dag och det slutar med att jag hetsäter på kvällen.
Jag skäms över min vikt, men eftersom jag är anonym så kan jag säga så mycket som att jag väger ca 40 kg.
Mitt mål är 37 kg, alltså - 3 kg. Och det borde vara jävligt enkelt... Och när jag har nått dit så ska jag försöka ta mig ner till 35 kg, men det är inte alldeles för nödvändigt.
Jag älskar att träna,så jag borde fixa dethär. Men jag älskar även mat, och jag har ett djävulskt sötsug som jag MÅSTE FÅ BORT.
Har haft sånhär blogg innan, men har tagit bort det för att det bara har gått åt helvete och att en tjej som brukar fixa min design på min riktiga blogg, skulle se denhär bloggen. Skulle va en mardröm om hon läste den ..
Vill ju inte att nån ska veta om dethär.
Så, nu gör jag ett nytt försök, och jag hoppas verkligen att jag klarar det denhär gången.
Jag är en tjej som har börjat fundera över mat mer och mer.
Det började nog när jag gick i 3:an - 4:an. Jag och min kompis åt ingenting i skolan, vilket resulterade till att jag aldrig va hungrig, så jag åt varken frukost eller nån mat hemma. Minns så tydligt, mamma tvingade ju mig att äta mat hemma, annars skulle hon skicka mig till doktorn. Så jag tog mat, fast inte alls mycket. Kanske 1 köttbit och resten gurka. Minns att jag gick ner säkert 3-4 kg på bara några veckor.
Blev även så att mamma ringde till mina lärare, så dom fick sitta med mig och min kompis vid matbordet och se så vi verkligen åt. Om vi inte gjorde det så tvingade dom oss, och hämtade mat åt oss. Orkade inte ha det så, så började äta riktigt igen.
Jag har aldrig varit tjock direkt, för min pappa är väldigt smal, även hans släkt så har väl min kroppsbyggnad från hans håll. Nu går jag i 7:an, och har blivit jätte fixerad när det gäller mat. Jag äter ju oftast, men får dåligt samvete och spyr upp maten. Jag har inte sagt något till mamma, och det tänker jag inte göra heller. Inte än.
Men jag får många kommentarer om att jag är jättesmal, men det hjälper inte. Så fort jag går upp 1 kg så blir jag jätteledsen och får ångest. Jag tänker mycket på vad jag äter, och försöker sluta med allt onyttigt.
Eftersom min mamma tvingar mig att äta, så gör jag ju det. Försöker ta så små portioner som möjligt.
Jag har försökt jättelänge med att gå ner i vikt, brukar bli att jag inte äter något på en hel dag och det slutar med att jag hetsäter på kvällen.
Jag skäms över min vikt, men eftersom jag är anonym så kan jag säga så mycket som att jag väger ca 40 kg.
Mitt mål är 37 kg, alltså - 3 kg. Och det borde vara jävligt enkelt... Och när jag har nått dit så ska jag försöka ta mig ner till 35 kg, men det är inte alldeles för nödvändigt.
Jag älskar att träna,så jag borde fixa dethär. Men jag älskar även mat, och jag har ett djävulskt sötsug som jag MÅSTE FÅ BORT.
Har haft sånhär blogg innan, men har tagit bort det för att det bara har gått åt helvete och att en tjej som brukar fixa min design på min riktiga blogg, skulle se denhär bloggen. Skulle va en mardröm om hon läste den ..
Vill ju inte att nån ska veta om dethär.
Så, nu gör jag ett nytt försök, och jag hoppas verkligen att jag klarar det denhär gången.
Kommentarer
Postat av: amlikethis
Det kan jag absolut göra, vi kanske kan följa varnadra vio bloglovin!:)<3
Postat av: amlikethis
Hur många år är du och hur lång är du?<3
Postat av: Anonym
men sötnos är lika gammal som dig och ungefär lika lång, 40 och mer är normal vikt för oss :) har varit i samma situation(stavning?) som dig men det är över för mig
Trackback
